Den här bloggen ligger och rostar.
Jag funderade lite idag på vad som egentligen ligger bakom den diffusa längtan som kommer över mig när det blir vår. Enda sedan jag fick syn på det gamla ödehuset för ett par år sedan är det där som den längtan får sitt fokus. Ett liv på landet something something... Ja, vad är det egentligen jag vill åt?
Jag har problem med tiden. Det förflutna ligger ständigt och drar i mig och får mig att känna mig ledsen över nuet. I det förflutna finns landsbygden och sommaren, och de platserna jag var på då finns ännu idag tillgängliga för mig, och det är klart att det lockar. Kopplingen till det förflutna, känslan av att leva i ett sammanhang. Men det räcker inte för varje gång jag besöker de platserna från förr så blir jag lite melankolisk och tycker mig befinna mig i en relik. Jag önskar jag kunde ta det förflutna och omvandla det till min samtid. Att bada i min barndoms sjö ett par gånger om året är ju fint och så, men jag vill hellre bada i nuets sjö.
Hur blir de platserna relevanta för mig i mitt liv idag? Eller, hur kan jag hitta en plats som har både kopplingar till nuet och det förflutna? Hur hittar jag ett riktigt, riktigt hem?
Det ska nog vara med kopplingar till det förflutna. Men jag tror att hemma är platsen där man har familj och vänner. Hur mycket ens tankar än försöker komplicera till det så är det nog så. Det måste vara så enkelt, för annars skulle inte min barndoms Åkersberga förskjutits från världens medelpunkt till världens ände i mitt huvud. Tanken på att flytta någonstans är svår för att jag direkt känner att jag flyttar bort från människor snarare än till. Tanken på att stanna där jag är känns ibland svår av samma anledning.
Och så är det ju det där med meningen. Om jag tittar på mitt liv och mitt beteende så är det ofta underliga saker som lockar mig. Jag brukar ta upp översättning av gamla spel som exempel, och ett annat är mitt intresse för gamla datorer (jag skriver deta här på en gammal bärbar burk från 2002). Jag finner ofta mening i saker som ligger lite i skymundan, och som ingen annan skulle bry sig om att ägna tid åt. Själva poängen är väl att jag kan dra mitt strå till stacken i sammanhang där jag inte är överflödig bland alla andra människor. Jag sitter gärna vid en dator som de flesta andra skulle tycka var obrukbar eller i alla fall inte värd tid, energi och pengar, och pysslar om den lite och finner användningsområden för den (som att skriva blogginlägg – den här datorn har ett av de bästa tangentborden jag någonstin skrivit på). Det må vara lite underligt i praktiken men den underliggande tanken är allmänmänsklig: Ta hand om, bygga upp, skapa och lämna saker efter sig som inte skulle ha funnits om jag inte hade varit här. Där finns kopplingen mellan en massa skilda saker som fyller mina tankar: serier, datorer och ödehus.
