Ett litet hjärta

Jag har försökt skriva något om debatten om Stiva Wirséns Lilla Hjärtat förr, men politiska ställningstaganden ligger inte i min natur. Det finns för många variabler för att jag ska känna mig annat än just osäker, så jag håller för det mesta tyst. Men det har legat och grott så länge att jag känner att jag måste få det ur mig, om än aldrig så osäkert formulerat. Detta är inte tänkt som ett debattinlägg på något sätt, bara en hög med tankar som gnager i mig. Allt är väl överspelat och det är heller ingen som läser min blogg såvitt jag vet.

Jag känner att det på en grundläggande nivå inte är någoting fel på figuren. Jag blir illa till mods varje gång jag läser något om det, för att jag inte riktigt kan förstå var felet egentligen ligger, och jag vill inte framstå som rasist. Jag drar mig därför undan i tron att jag nog egentligen inte vet något och inte är tillräckligt insatt.

Jag kan se de likheter med rasistiska karikatyrer som har lyfts fram, men kan varken säga bu eller bä om dem, för jag vet inte var de kom ifrån, hur de användes eller vilka släktskap de har med afrikansk konst, eller hur turerna nu har varit. Det enda jag ser som jag fortfarande reagerar mot är att kontexten är så annorlunda. Är det verkligen fel bara för att det som fastnar på näthinnan liknar en bild som använts i rasistiskt syfte för länge sedan på en annan plats, när kontexten för bilden idag är det motsatta: mångfald, empowerment. Bilden liknar en stereotyp, men samtidigt tycker inte jag att den sticker ut det minsta bland de övriga figurerna i Stina Wirséns böcker. Alla figurerna är extremt naivistiska och ser mest ut som små kuddar eller trasselsuddar. Svårt att få till några nyanser då.

Det kan vara hur som helst med Lilla Hjärtats vara eller icke vara. Jag vet inte vilka som tagit åt sig, och jag vill inte förminska folks känslor på något sätt. Människor smartare och mer insatta än jag säger och har sagt en massa åt båda hållen.

Men det som stör mig mest i hela den här debatten är hur uppblossad den kunnat bli. Inte heller här vet jag några detaljer kring hur och varför, men jag motsätter mig tonläget. Jag kan inte se hur man kan bli så upprörd på något med så goda intentioner. Är inte bråk något man tar till i sista hand, och finns det inga bättre strider att välja? Det är ju inte SD-toppar det handlar om, liksom. Jag tror att en sansad dialog och kompromiss hade varit möjlig.

Eller har jag fel? Har jag tappat en viktig, avgörande detalj någonstans? Det känns som att något i luften luktar lite illa, men jag kan inte för mitt liv komma på varifrån det kommer.

Modernitetens bling

Jag har ju hållit på en hel del med gamla datorer på sistone, och kommer nog fortsätta med det ett tag till, med tanke på hur roligt jag tycker det är. Man kan ju fråga sig varför. För att använda stora ord: Det är kanske den pryltokighet som finns i vår kultur, och därmed i mig, som vänts bakåt. Det gamla kan också funka som något nytt, rent psykologiskt. Att ha en ny teknikpryl är roligt aningen den är gjord i år eller för tio-tjugo år sedan. Det är samma konsumtionstanke som i allt annat, men det spelar i alla fall inte storföretagen i händerna. Det lär väl slita mindre på miljön också. Det är i alla fall vad jag försöker inbilla mig när jag suktar efter prylar.

Och datorerna är fascinerande att sitta vid. Man får ju så klart nya perspektiv. Dels för att man ser hur mycket som har hänt mellan då och nu, men också för att man ser hur lite som har hänt. Mer och mer får jag känslan att äldre datorers minskande användbarhet inte i första hand handlar om tekniska begränsningar, utan om något annat.

Att en dator måste vara ny för att göra vad den ska är nog trots allt på många sätt en artificiell tanke, Vi har förändrade förväntningar (vi vill kunna glo på Youtube i HD) men - och detta säger jag utan nog tekniskt kunnande för att kunna backa upp det - det är också så att datortillverkarna helt enkelt bestämmer sig för att sluta stödja gammal hård- och mjukvara, trots att den har mycket kvar att ge. Såg man bara på det hela på ett annat sätt hade nog inte datorer behövt bli så värst mycket snabbare än de var för tio år sedan. Inte för de flesta användare i alla fall.

Internet är nog den största bromsklossen för att använda gamla datorer idag. Men varför är det så? Okej, sidor som Youtube behöver nog en hel del datakraft, men samtidigt, det går att titta på video på en dator från millennieskiftet. Hårdvaran får jobba en del, men det hänger i stor utsträckning på mjukvaran. Hade verkligen inte ett mer optimerat Youtube kunnat klämmas in på 350 Mhz om man bara ville?

En större fråga är varför Blogspot inte vill visa sig i äldre webbläsare. Bloggar består av två komponenter: Text och bling. Och det är inte texten som är problemet, törs jag påstå.

Det är lustigt att internet blivit så tungt på datorer som ändå skapades för att kunna använda det. Jag förstår att en gammal DOS-maskin från 1991 inte är så bra på internet, men vad är det egentligen som har hänt som gör att sidor som förr kunde visas plötsligt inte kan det. Har användarvänligheten ökat i samma grad, eller är det bara just ögongodis?

Det har skett en stor förändring i datoranvändandet sedan internet nått allas hem och vuxit till sig. Där förr datorer var arbetsverktyg för saker som ordbehandling, bildbehandling, kalkyler och databaser (med en klick datorspelare) har är de idag i första hand terminaler för åtkomst av sociala medier, vilket i bästa fall innebär att man knyter kontakt med människor och sprider och tar del av (relevant) information, och i värsta fall innebär att alla ropar ut i etern i mun på varandra utan att någon lyssnar.

Fast okej, förändringen kan säkert förklaras med att datoranvändandet har gått upp betydligt mer bland dem som inte arbetar med kalkyler och databaser än bland dem som gör det...

Men det var en utvikning. Poängen är att internets bling har stängt ute användare av äldre datorer, för att internet är huvudsaken och internet har vuxit ur teknologin som den fungerade med förut. Det är ju en gammal poäng att man kan åka till månen med teknologi från sextiotalet medan vi måste ha moderna datorer för att få ta del av våra dagliga bilder på kattungar. Och för övrigt drivs rymdteleskopet Hubble av en (motsvarande) 486:a.

Operativsystem byts, support upphör, nya versioner av program behövs, och det gamla stöds inte. Word och liknande program finns till de datorer jag växte upp med, men de senaste versionerna av Word skulle nog inte ens rymmas på de datorernas hårddiskar. Ändå är funktionerna ungefär samma (ett förenklat resonemang förstås).

På min iMac från ca 2000, med det "döda" operativsystemet Mac OS 9, kan jag lyssna på musik, titta på video, skriva i Word och rita i Photoshop 7. OS 9 är trevligt, snabbt och lättanvänt. Jag kan även surfa, e-posta och chatta, och hade inte delar av internet blivit så tungt och inkompatibelt hade den i stort sett kunnat allt jag (och många med mig) egentligen använder en dator till. Vem vet vad mer som hade gått, om det bara hade fortsatt att utveklas program till den? Därav kommer hela detta resonemang.

Vad gör Gud?

Jag har inte haft mycket att säga på sistone som är både tillräckligt intressant och tillräckligt harmlöst för att jag ska orka skriva ner det.

Här är en tanke jag hade:

Tänk dig att du står och konverserar med en allsmäktig varelse, till exempel Gud. Plötsligt kommer en tredje person fram och vill vara med i gemenskapen. Gud vill säga något till dig som den tredje personen inte ska höra, men istället för att viska eller dra dig åt sidan så stannar Gud tiden. Allt omkring dig förutom du själv och Gud stannar upp och blir stelt och orörligt. På så sätt kan ni tala ostört.

Frågan är nu: Vad är det egentligen Gud gör? Stannar hen tidsflödet i hela universum för alla utom dig och henom själv? Eller förändrar Gud bara tidsflödet för dig och henom, så att ni rör er så oändligt mycket snabbare genom tiden än allt annat att världen omkring er stannar upp? Är det du eller universum som manipuleras? Vilken av de två möjliga allsmäktiga handlingarna är mäktigast? Och är det egentligen någon skillnad?

Min tanke är som följer:

Manipulerar du med tiden så att hela universum stannar, så kommer du, i det ögonblick du startar tiden igen, inte ha uträttat någonting, utom för dig själv. Universum bryr sig inte, ingen märker något, för ingen tid förflyter ju mellan punkten du stänger av tiden, och du startar den igen. Utom för dig själv.

Tiden är bara ett flöde för dem som befinner sig i den. Det finns ingenting som omsluter tiden och kan titta ner på den och se om den är på eller av. Det finns inget att jämföra med för det går inte att uppleva icke-tid. Alltså borde det kvitta om Gud stannar universum eller lyfter ur dig ur det normala tidsflödet.

Just det.

Jag är säker på att det enda vettiga jag har skrivit idag är "jag har inte haft mycket att säga på sistone".