Hålla igång

9 juli nu. Semestern är i full gång och jag har inte haft mycket att säga. Alla tankar är lite fragmenterade, och det har sent omsider blivit så där varmt som det "ska" vara på sommaren. Så varmt så man får svårt att sova och inte kan bestämma sig för om man vill vara ute för att det är fint eller inne för att det olidligt ute. Hur det än är med det är det något som känns fel med att befinna sig i en lägenhet i en stad under sådana här dagar.

Precis det jag skrev om i förra inlägget har har drabbat mig, om än inte så mycket som jag hade väntat mig. Jag har motat bort paniken genom att hålla igång så gott jag kan. Jag har ritat, läst, varit på så många utflykter och sociala situationer som jag har haft ork till, och utan att det egentligen varit meningen har det blivit många loppmarknader och second hand-butik-besök. Skönt att ha något att göra. Det är ganska nära att tippa över, men så här långt har det varit okej.

Semestern tickar iväg, och på allvar jobbigt blir avskedsblicken inte förrän den sista veckan, då jag äntligen reser till min barndoms älskade lantställe. Det är alltid omtumlande att komma dit, en  våldsam krock mellan förväntningar, minnen och verkligheten här och nu. Ändå är det alltid en av årets höjdpunkter. Det är precis som med julafton, antar jag.

Det växer också en oro i mig för människor jag tycker om som har det jobbigt just nu. Jag både vill dyka in i det, fixa och laga, rädda och spara, och samtidigt bara låta det vara och ha kul istället, med förhoppningen att om vi inte låtsas om det så kanske problemen löses upp och försvinner. En vacker dag kommer den attityden nog orsaka en katastrof. Jag vet bara inte vad jag ska göra. Hålla igång?