För att kort fortsätta på ämnet om brist på energi gjorde jag en betraktelse idag, efter ett par nätters halvokej sömn och ett par dagar med många aktiviteter och sociala interaktioner. Inte nog med att brist på energi gör att jag ser problem som egentligen bara finns i mitt huvud - samma princip tycks kunna appliceras på bristen på energi i sig. På något vis tror jag mig ha mindre energi än jag verkligen har. Det slår runt: Låg energinivå får mig att se problem i allt, och ser jag problem i allt så tror jag att jag har för låg energi när jag egentligen har tillräckligt. Det märkte jag när jag igår först satt på jobbet och kände mig trött och seg, och sedan fick ett förslag att gå på restaurang och agera kreativt bollplank som jag tackade ja till för att det lät kul. Jag struntade i att jag trodde mig ha för lite energi, och så räckte ändå mitt humör och min entusiasm till in på natten då jag nästan såg i kors.
Det som det i själva verket är brist på när jag känner mig hängig är kanske bara marginaler. Energin räcker, men inte så att det blir över sedan. Jag är väldigt förtjust i mina marginaler i allt jag gör. För att göra en fånig liknelse: Det är som när skrivarens mjukvara börjar tjata på dig att det är dags att byta ut bläckpatronen, för annars kommer det bli dåligt... Om man bara låter bli att lyssna finns det bläck nog för 10-20 utskrifter till som duger alldeles utmärkt.
Marginalerna kan göra en dag sprudlande fantastisk, men en dag som inte är det blir ju inte automatiskt full av pinor. Om man passerar "negativ" på skalan mellan "positiv" och "neutral", då har man ju kommit fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar