Hösten är här. Det är grått, det är kallt och inte ett spår av sommaren är kvar längre. Träden är fortfarande mestadels gröna, men det känns mest bara fel en sådan här dag.
Det känns som det skett en växling inuti också. Det har varit på väg ett tag. Kanske är det temperaturen, kanske ljuset eller kanske det att det plötsligt är så mycket att göra, men efter sommarens insikter och nära två månader utan att må dåligt alls står jag här och vinglar. Det blev så där dumt igen. Det är svårt att hålla kvar sin energi när hela tillvaron liksom trycker på. Man dräneras som ett gammalt batteri.
Men visst, det är väl så att man inte ska bygga upp en helt ny världsbild av bajs bara för att man inte är på topp ett par dagar, så jag ska inte göra för svepande generaliseringar. Det kan väl vända uppåt igen om bara en liten stund.
Det känns dock lite jobbigt att det bär av till bokmässan om ett par dagar, för jobbrelaterade seminarier som jag även i bästa fall bara känner mig lite svagt intresserad av, och för tillfället bara vill slippa. Varifrån ska jag få den energin? Dessutom finns det människor där som jag vill passa på att träffa, men motivationen är inte riktigt på högsta topp. Trots att jag trott mig veta om vad som är viktigt. Det är en karusell som går många varv, det här med livsinsikter.
Hösten är en tid för att krypa ihop hemma och distrahera sig med något roligt men tramsigt, och sedan stressa över att man inte får tillräckligt mycket nyttigt gjort. Alternativt kan man hoppa över den sista biten.
Nu har du ju kommit igenom bokmässan i alla fall. Inte roligt att du inte mår bra, men förhoppningsvis mår du bättre snart. Du har ju varit med om det här förr och vet att du kan komma igenom det. När det gäller det sista du skrev, så tror jag också att alternativet med att hoppa över den sista biten är det bästa. Många kramar från mamma.
SvaraRadera