Läs och släng

Jag jobbar på bibliotek. Idag insåg jag att jag har bestämda åsikter om böcker.

Dilemmat var detta:

Böcker som inte lånats på länge ska gallras. I ett fall finns det två exemplar av en titel. Den ena är ett gammeldags biblioteksband (äldre slittåligt band av väv med vita bokstäver på ryggen) och det andra är en nyare bok, plastad, och med förlagets omslag. Den nyare boken har lånats fler gånger. Den äldre är mer slitstark, men drar inte ögonen till sig lika mycket.

En av böckerna ska gallras. Vilken?
Det råder delade meningar. En del tycker att den nyare ska gallras för att den är mer sliten på grund av fler utlån, och för att biblioteksbandet håller bättre. Andra menar att det äldre biblioteksbandet ska gallras för att det ser så fasligt tråkigt ut och lockar inte till läsning. Om den nyare går sönder så har den ändå fyllt sin funktion.

Jag vet var jag står i den här frågan, och bestämt. Inte ska man väl döma en bok efter omslaget? Det hör också till saken att många (inte alla) nyare böcker är av sådan låg kvalitet att de inte har en chans att palla trycket av att stå på ett bibliotek. Jag har sett böcker falla sönder på ett år, medan många gamla biblioteksband står kvar i hyllorna sedan åttiotalet, fullständigt hela.

Vad mer är, så finns det inget jag tycker är jobbigare med böcker än känslan att de är på väg att falla sönder när man läser dem. Jag har böcker i min hylla hemma som jag drar mig för att läsa av den anledningen. Jag har också ett gallrat biblioteksband i hyllan, och den lockades jag att läsa igen just för att den är så hållfast. Av samma anledning gillar jag inte pocketböcker. Jag gillar inte läs och släng.

Jag gillar biblioteksbanden och tycker personligen inte heller att de ser så värst tråkiga ut. Jag kan visserligen förstå att folk tycker det, för att så funkar väl världen, men det är samtidigt lite tragiskt att en neutral bokrygg avskräcker folk från att läsa.

Jag är väl ofrånkomligen gammeldags i det här tänkandet, och visst, den ultimata boken för mig är väl ett tungt skinnband med guldbokstäver på ryggen. Hellre en saklig affisch än en dansande man som helt utan argument försöker få mig att tycka att bolån eller vad det nu kan vara är lite roligt. Jag gillar inte att manipuleras. Kanske för att jag så lätt blir det. Men det är ett större ämne.

En sak till: Vad är grejen med skyddsomslag? Tunna pappersark med bokens omslag som ska "skydda" boken? Det är ju skyddsomslagen som är gjorda i tunt papper, det är ju de som inte tål något. Det är ju de som man måste ta av och vara försiktig med när man läser boken - för att skydda dem! Annars har man snart en bok som ser betydligt värre ut än om man tryckt omslaget direkt på pärmen. Ett obegripligt feltänk.