Jag hade tyckt det skulle vara spännande att se hur det skulle vara att sitta vid en sådan dator idag, och kolla vad av det man använder datorer till som faktiskt är möjligt med nittiotalshårdvara. Men mer om det när jag kommer dit.
Jag har hållit utkik på Tradera, men det dyker sällan upp något, och det är fler än jag som vill spela retrospel så de går oftast på lite mer än jag är villig att betala. Så när en Facebookvän erbjöd sig att skänka en gammal dator till mig tackade jag ja direkt, och han var till och med snäll nog att frakta hem den till mig. Datorn i fråga var visserligen från 1996 eller 1997 och därför lite modernare än jag hade hoppats, men vad gör det? Femton år är ändå ganska mycket tid.
Jag bestämde mig för att bygga ihop en Windows 98-dator.
Den här helgen har jag roat mig med att försöka få den att fungera, och det har varit ett äventyr. Datorer av idag är nästan genomskinliga, så att säga - allt man gör med dem går nästan automatiskt, utan ansträngning. De är bara ett fönster in mot det man vill komma åt. Så var det inte förr. Då behövde man kämpa lite för att få datorn att göra något alls. Det visste jag när jag började, men det jag har ägnat tiden åt de senaste dagarna är att få datorn i skick till att ens börja det kämpandet. Hur får man en nittiotalsdator i delar att fungera i ett 2010-talssammanhang? Med stora svårigheter.
När jag fick datorn såg den inte mycket ut för världen. Den var skitig, hade gapande hål i panelen där det saknades plastluckor, och den saknade nätdel. Datorns innehåll låg i en låda bredvid, för i själva burken satt delar till en annan (lite nyare men också gammal) dator som jag inte var intresserad av. Det första jag fick göra var att plocka ur allting, dammsuga och skura i lådan, och stoppa in de delar jag ville ha.
Jag hade tänkt att skriva detaljerat om hur jag gick till väga, men jag orkar inte gå igenom alla vändor fram och tillbaka medan jag lirkade mig mot målet, och det är det väl ingen som vill läsa om heller. Jag skippar det. Men det har varit lite som ett pussel. Jag kopplade in och ur diskettstationen och hårddiskarna om och om igen, laddade ner filer, la över dem på diskett, brände dem på cd, upprepade allting med andra filer, justerade sladdar, flyttade på plastbitar.
Överförandet av filer mellan en modern dator och en gammal är fruktansvärt komplicerat, eftersom en modern dator inte har någon diskettstation, och en gammal bara har den att förlita sig på. Dessutom blir disketter dåliga väldigt lätt, så man vet aldrig om felmeddelandet man får är på grund av en felinställning någonstans eller bara att man valt fel diskett att lägga filer på. Hade jag inte haft en halvgammal dator stående bredvid, som kunde agera som brygga mellan usb-minne/cd-skiva och diskettstation, hade jag inte kunnat göra detta alls. Och det krävdes en hel del kreativa lösningar.
Det var dock otroligt tillfredsställande att göra framsteg och faktiskt nå sitt mål. Som när jag till slut lyckades installera DOS... som råkade vara en tysk version.
 |
| Bayern München |
Eller när det visade sig att Commander Keen 4 gick som en dröm, med de autentiska blå ramarna som Dosbox inte visar, och utan att grafiken hackar, som den gör på bara lite nyare datorer. PC-speaker-ljuden var perfekta också. Bara den äkta varan klarar detta.
 |
| Schyssta ramar yo. |
Och så klart, när jag äntligen lyckades få igång Windows 98:
 |
| I all sin prakt! |
Nu börjar väl drivrutinsmardrömmen för att få alla delar att samarbeta. Men jag ska komma ut på nätet med den här burken! Vad som händer sedan får väl bli stoff till ett annat inlägg...
Om någon undrar har datorn en Pentium-processor på 150 Mhz och den har 256 mb ram-minne, vilket är helt sjukt i det här sammanhanget - de mest resurskrävande spelen från den här tiden behövde inte mer en 16 mb. Hårddisken är på 2 gb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar