Längtan i mig

Nu tror jag att jag börjar känna av sommaren på allvar. Det har varit lite mer fokus på arbete och vardagsgrejer än tidigare år (för att jag har ett jobb), och när man jobbar heltid vid ett skrivbord är det lite svårt att känna av årstidsväxlingar. Lite lustigt är det ju att det har varit så regnigt de senaste dagarna, nu när jag börjar känna mig somrig, men sommaren är ju inte bara solsken. För mig handlar det mer om ljuset, dofterna, ljuden, känslan i luften. Att ha naturen närmare inpå än annars, med alla dess små egenheter. Dofterna kommer verkligen fram när det regnar.

Nu saknas väl bara den somriga stanken också. Av en dasstunna… Men det var inte dit jag ville komma.

Jag känner en längtan i mig, och det är frustrerande att inte kunna sätta fingret på vad det är jag längtar till. Jag vill uppleva. Jag vill dra bort, bryta upp. Men hur är lite oklart. Jag är en väldigt bekväm människa i själva verket, men det den där längtan till landet är stark så här års. Jag blir inte riktigt klok på det. Vad är det egentligen jag vill åt? Vill jag vara i naturen? Vill jag återknyta till min barndom? Vill jag vara del i ett större sammanhang? Vill jag bara ha ett tydligt mål med livet? Och hur omsätter jag det i praktiken, utan att jag i ett tidigt stadium blir gnällig och tycker att det är jobbigt? Jag dras till något jag inte vet hur jag ska hantera och vad jag ska göra med det.

Detta?

Min barndoms somrar utspelar sig nästan uteslutande på landet, så det är klart att jag är präglad på en viss miljö. Men utan ett positivt socialt sammanhang vore det nog rätt ihåligt att befinna sig i en sommaridyll, eller för den delen på någon annan plats överhuvudtaget. 

Först familj och katt, sedan mysig miljö att placera sig i? Vill jag ha det? Drömmarna känns helt ouppnåeliga, för jag är bara jag. Jag kan vara glad att ha ett jobb alls, jag är ganska rädd för människor och jag har rätt ont om energi för att ta mig för saker. Jag önskar sådana här dagar att jag hade enorma resurser, både ekonomiska, men framför allt mentala, så jag kunde leva ut mina drömmar. Men då gäller det så klart att ha en tydlig vision vad det är jag vill, vilket jag uppenbarligen saknar för tillfället. Hoppas den blir starkare med åren.

Sommardrömmar om landet är väl bara en manifestation av en större längtan, kan jag tro. Samma längtan som går igen i allt jag gör för min egen skull och som motiverar mig att komma upp på morgonen. Men varför ska det vara så svårt att greppa vad som man egentligen vill åt? Man vet ju för det mesta med sig att livet tjänar något till, men inte vad det är.